Julaftons morgon började som vanligt med alldeles för mycket fruit loops. Julkalendern slutade ju på absolut bästa sätt och slutade gjorde även vistelsen på hotellet. Vi har fått se massor av uteliggare både utanför och inne på hotellet, en å annan som jobbar för pengar och en hel del otrevlig personal. För att inte tala om den ”gråtande väggen”. Men som man brukar säga: Det blir roligt sen… vi kan redan skratta åt det och barnen har iallafall lärt sig om samhällets alla olika klasser och att ta droger är en ganska dålig idé.
När vi packat ihop allt och lämnat hotellet styrde vi bilen mot julfirande med Jakob, Clara och Theo. När vi installerat oss, dvs burit in alla väskor, rullade Helen upp ärmarna, tog på sig förklädet och började förberedelserna med julmaten. Vi vuxna i familjen på semester lånade mercan och åkte och fixade lite julklappar. Väl tillbaka till matstöket packade vi ihop barnens skridskgrejer och drog iväg till skridskorinken. Vi har ju som tradition att alltid åka skridskor på julafton och traditioner ska man Ju inte ändra på.
Julmat och julklappar är oxå en fin tradition och vi fick njuta av allt förutom Kalle Anka. Theo fick en jättestor CAT dumper av oss som till och med fick följa med till kvällsbadet. Mätta och nöjda med dagen och alla julklappar somnade vi alla gott.
Ny dag och direkt efter frukost packade vi om väskorna och började resan mot SanDiego. Det är en mysig vägsträcka som är lagom lång. Man får se både lite berg, massor med hav och en hel del militära områden. Eftersom det var den 25e och USA’s stora ledig dag var det inga militärer i rörelse som det brukar vara och inga båtar eller helikoptrar heller. Förra året fick vi se både svävare och tränanade militärer. Vi tog en avstickare till LaJolla, det ligger strax innan SanDiego, för att titta på sälarna. Det är ett ställe med massor av sälar som solar på stranden och här såg vi även delifiner förra året. Men som militärerna uteblev även delfinerna i år. Sälar såg vi massor av och de är faktiskt ganska roliga att titta på när de hoppar fram på stranden och upp och ner för klipporna.
Väl framme så hade vi lite tid över innan det var dags att checka in så vi tog en sväng genom gaslampkvarteren och sedan vidare över Coronadobron. En häftig bro där staketen endast är en meter höga så det känns som om man åker i luften. Den är dessutom ganska hög så lite läskigt är det. På själva Coronado island åkte vi ”bakvägen” hem. Dvs vi åkte mot Mexico och vi kom nästan ända fram till gränsen! Men en ”vattenpöl” stoppade oss… vägen var översvämmad av allt regn som kommit senaste dagarna så vi fick vända. Kanske tur att det svämmat över där ute mitt i ingenstans annars hade vi kanske hamnat i Mexico. Vi såg iallafall muren/stängslet som skiljer USA från Mexico.
Muren mellan Mexico och USA 
Coronadobron
Hotellet vi bor på i San Diego är även det ett Embassy men den här gången visste vi iallafall att vi skulle få det bra! Inga överraskningar och en strålande service.
Målet med vår resa hit är USS Midway, hangarfartyget som numer är ett museum. USS Midway, visst har jag sagt det förut? Åker ni hit MÅSTE ni gå på det här skeppet. Till och med Mormor tyckte det var en häftig upplevelse och det roligaste var nog att barnen gillade det lika mycket som vi den här . Eller nästan alla barnen, Felicia knorrade lite när det inte hände så mycket och när vi var i motorrummet, där Johan trivdes som fisken i vatten, tappade hon det helt. Men lite enegipåfyllning och en öl till mormor gjorde att resten av dagen gick hur bra som helst
Familjen Ekström/Rosdahl + Mormors semester 